KÖRSBÄRSTJUVEN

Mer Polhem än poesi. Mer mekanik och häftiga järnkonstruktioner än gustaviansk romantik, behagfull svensk klassicism. Kanske en gnutta kitsch. Så kan man snabbt och hårddraget karaktärisera Mats Theselius version av det svenska 1700-talet, en av nyheterna vid möbelmässan 2001 i Älvsjö.

Det är den av Nationalmuseum "äkthetsstämplade" gustavianska möbelkollektionen, från början producerad av Ikea, som nu vandrat ytterligare ett steg. Ikeas gustavianska, som tog flera år att producera under överinseende av den kände 1700-talsexperten Lars Sjöberg, såldes förra året vidare till det skånska möbelföretaget Move. Där har VD:n Christer Bolin nu velat bygga på kollektionen. Men inte med ännu fler "autentiska kopior", utan med en samtida formgivares associationer och originalidéer. Valet föll på särlingarnas särling - Mats Theselius.

- 1700-talet är så mycket mer än bara de typiska formerna, säger han.
- Tänk bara på alla filosofer och vetenskapsmän, som Polhem, Swedenborg och Linné. Jag har inte inspirerats främst av en viss stil, utan av det som ligger utanför tiden. Av idéer och synsätt som inte förändrats.

Den tidlöshet han fastnat för är onekligen theseliusk. Kollektionen - som när vi ses någon vecka före mässtart ännu inte fått något namn - består av en svit dricksglas och karaffer, några bord och stolar, ett skåp. Det sistnämnda har alla förutsättningar att bli det kontroversiella dragplåstret.

Här har Theselius lagt ner ett våldsamt arbete på låset, en brutal konstruktion i blånerat järn, med kugghjul som griper in i varann - en "dekoration" som tveklöst andas upplysningstid. Det stora svarta låset blir, som så ofta hos denna formgivare, till en personlig kommentar och fascinerande berättelse, här om 1700-talets ingenjörskonst och rationalistiska mekanik.

Och det slutar inte där. Skåpets proportioner kan visserligen föra tankarna till den knallgula National Geographic-hyllan (den, där exakt 25 årgångar av tidskriften går in). Men detta nya skåp har också fått ett överstycke, helt annorlunda än det rätlinjigt gula. Det här är klassicistiskt format, försett med blomstrande dekorer. En hel hord av koltrastar i svart och guld pickar sig fram längs det i övrigt ljusgrå skåpet, plus ett och annat illrött körsbär. Allt snidat av Mats Theselius pappa, konstnären Pär Andersson.

- "Körsbärstjuven" har vi allmänt kallat det här skåpet, förklarar Theselius. Nu funderar vi på att döpa hela kollektionen till det.

De fyra dricksglasen (två vinglas, snaps och öl), glaskarafferna, borden och stolarna håller en något mer dämpad profil. Andas 1700-tal, men också nutid, vilket här närmast handlar om en viss råhet och förenkling. I borden har Theselius, precis som i "körsbärsskåpet", arbetat med järn. Bordens underreden liknar formmässigt de typiskt gustavianska, nätt svarvade i trä. Men visar sig vara gjutna i järn. Tunga som bara den, med runda skivor i marmor eller trä.

Vad kunde man annat vänta sig, när Theselius griper sig an det gustavianska? Knappast någon konventionell och fesljummen tolkning av de vitt spridda svenska klassikerna. Utan oväntade infall, kärleksfullt visualiserade associationer. Samtidigt påfallande brukbara möbler och objekt.

Text av Ingrid Sommar, Journalist för Scandinaviandesign.com