Mark Isitt menar att arkitekten alltför ofta marginaliseras i det offentliga samtalet. ”Titta bara på hur TT bevakade förra årets Kasper Salin-pris. Johannes Norlander nämndes inte ens i rapporteringen. Man nämnde HSB, byggherren, men inte den ansvariga arkitekten. Knasigt.”

Det är en styvmoderlig behandling som går igen även i mässindustrin, hävdar han. Det finns otaliga bygg- och fastighetsmässor, men inte en enda nordisk arkitekturmässa, konstaterar han.

”Inte såvitt jag vet, i alla fall. Och är det någon gång en sådan behövs så är det nu, i dessa tider av snabb urbanisering och akut bostadsbrist. Annars finns risken att desperationen växer sig så stor att forcerade lösningar blir legio, lösningar som är lika industriella i sitt uttryck som under miljonprogrammet. Det är inte mindre uttrycksfull arkitektur vi behöver, utan mer!”

Just det där sista har blivit något av hans motto när han bedömer hus och städer.

”Bra arkitektur ska ta plats. Men bra arkitektur ska också ge något tillbaka, addera ett värde. Att ockupera yta utan att erbjuda mer än tak över huvudet för de som bor där är lika ouppfostrat som att gå på fest och inte säga ett ord.”

Hur länge har du jobbat med den här mässan?

Vi hade uppstartsmöte i oktober 2015.

För nästan två år sedan alltså. Och nu när det närmar sig, känns det nervöst?

Självklart! Jag är tämligen övertygad om att vårt program är rätt för arkitekterna, men frågan är om de kommer? Jag vet ju från mina snart 30 år i branschen hur svårflirtade de är. Ett karaktärsdrag som jag i och för sig respekterar väldigt.

Hur menar du?

Jo, men ska man bygga något som ska stå i många hundra år, då måste man vara kräsen, kräva det bästa. Arkitektur handlar om att tänka. Om att ifrågasätta. På många sätt påminner deras roll om journalistens.

Det blir knappast lättare av att mässan äger rum i Göteborg. En kraftig majoritet av Sveriges arkitekter bor väl i Stockholm?

Det lär bo fler arkitekter på Södermalm än vad det gör norr om Stockholm. Men kom ihåg, detta är Nordic Architecture Fair, inte Swedish Meatball Smorgasbord Architecture Fair. Och då finns det ingen stad bättre belägen än Göteborg. Dessutom, jag tror att ett sådant här arrangemang måste äga rum långt bort ifrån kontoren, annars infinner sig inte stämningen. Min dröm är att NAF blir som bokmässan, en plats dit alla åker, kastar titlarna, sänker axlarna en smula, frågar de där frågorna de alltid velat fråga men aldrig vågat. Charles Renfro säger sig längta efter att få lära känna sina nordiska kolleger.

Det finns några verkliga stjärnor i programmet.

Jo. Men så har vi också tre scener, 44 programpunkter och närmare 100 talare. Sou Fujimoto och Charles Renfro [Diller Scofidio + Renfro] väger kanske tyngst. Eller Oana Bogdan [Bogdan & van Broeck], som förutom att hon varit nominerad till Mies van der Rohe-priset två gånger också är vice kulturminister i Rumänien! Sedan ser jag fram emot att lyssna till Filippo Innocenti, ansvarig för Zaha Hadids många stationsbyggnader. Hur mår det kontoret nu, efter Dame Zahas frånfälle, undrar man ju?

Men tyngdpunkten är ändå på nordborna?

Absolut. Det är en mycket jämn fördelning mellan de fem nordiska länderna, något jag är mycket stolt över. Särskilt glad är jag över inledningsanförandet: de fem arkitekterna bakom det nordiska ambassadkomplexet i Berlin kommer diskutera hur nordisk arkitektur utvecklats sedan dess. Då, för nästan 20 år sedan, var de flesta av dem okända, men idag hör ju alla till sitt lands allra främsta. Gert Wingårdh är ju fortfarande ohotad Sverige-etta och både Kim Nielsen [3XN] och Kjetil Thorsen [Snøhetta] är numera världsstjärnor.