Åke Axelsson har tryggheten i sina händer

Inredningsarkitekten, formgivaren och möbelproducenten Åke Axelsson är verksam sedan åtta decennier. Med hundratals stolmodeller och inredningar som Riksdagsbiblioteket, Carl XVI Gustafs jubileumsrum på Stockholms slott och Sven-Harrys Konstmuseum möblerar Åke Axelsson utan överdrift det offentliga Sverige. Läs intervjun om stort och smått här…

Under det gångna året har du byggt en båt, berätta om den…!

Jag har byggt en båt som är för mig och min sambo Gerd. Det är en trygg, stabil och generös båt utformad för Stockholms skärgård med möjlighet att komma in i vikar och på grunt vatten. Båten är gjord i plast för att den ska vara lätt att sköta. För mig är det viktigt att själv kunna producera elektriciteten som behövs ombord. Med segel och en specialkonstruerad elmotor, solpaneler och vindsnurror hoppas jag kunna täcka större delen av elkonsumtionen. Båten är lättseglad. Det är den perfekta seniorbåten, bred med stor plats för många vänner. Båtkonstruktören Sven Hellström har ritat båten och vi har byggt den tillsammans.

Du som är uppvuxen i Skillingsmåla i Småland, hur gick det till när du blev du seglare?

Jag har aldrig varit någon seglare, bara en amatör som tycker om att upptäcka skärgården. I Småland när jag var barn fanns det flatbottnade ekor i sjöarna. Men det var inget vi hade. Jag lärde känna skärgården när jag på 1950-talet började vara tillsammans med Inga-lill och hennes släkt som bodde på öarna strax utanför Möja. Det var där jag lärde mig det som jag kan idag om båtar, segling och Stockholms skärgård. 

Hur är det att bo på Engarn?

Byn Engarn ligger på Resarö, två kilometer från Vaxholm, den gamla byn finns belagd i domstolsprotokoll redan på tidigt 1300-tal. Ladugården som utgör grunden till mitt hus tillhörde gården som en gång låg här. Engarn liknar den miljö som jag själv kommer ifrån och känner mig besläktad med. Jag vårdar den omkringliggande marken som om det vore min egen, håller efter och slår med lie för att det inte ska växa igen. Det är viktigt att hitta alternativa sätt till att bruka området, annars växer den gamla odlingsmarken snart igen. När jag tog över var ladugården i så dåligt skick att den måste rivas. Vilket arbete det var! Vi var helt galna. Det var våren 1984. Sedan byggde jag ett nytt hus på den gamla ladugårdsgrunden med samma mått och karaktär som den ursprungliga hade.

Vad har du i ditt växthus?

Allt möjligt, vindruvor, rosmarin, fikon, aprikoser, kryddor och blommor.

Här i växthuset finns en fällbar dagbädd som jag har gjort. Det är en enkel brits som är klädd i beige canvas. Konstruktionen är lite klurig, sådant gillar jag att ägna mig åt och så är det väldigt skönt att lägga sig en stund mitt på dagen.

Det är klart att du vill vara med, säger Åke när hunden Jack hoppar upp och lägger sig på magen.

Hur har din uppväxt i ett småländskt jordbrukarsamhälle påverkat dig?

Det som präglat min uppväxt är framförallt närheten till skogen och det då bevarade odlingslandskapet. Skogen är både fristad och inspirationskälla. Vi levde i samklang med naturen på samma sätt som man gjort i tusentals år. Det har givit mig säkerhet och känslan av att jag alltid klarar mig. Jag fick tidigt lära mig att hjälpa till med självhushållet. Min trygghet ligger i mina händer. Det skapande arbetet betyder allt för mig. Jag ser fortfarande alltid till att ha något för händerna. Det är så jag mår bra.

Vad ledde dig in på möbeltillverkning?

När jag var tolv år gjorde jag det lilla skåpet i skolslöjden. Jag fick mycket uppmärksamhet för det och skåpet lade nog grunden för mitt fortsatta arbete. Den person som varit mest betydelsefull för min utveckling är folkskoleäraren Karl Håkansson. Han var själv konstnärligt intresserad och kunnig att slöjda, teckna och måla och var den som den hjälpte mig vidare. Utan min folkskolelärares stöd vet jag inte vad det blivit av mig, kanske jordbrukare i Småland. Mina föräldrar stöttade mig och mina sju syskon efter bästa förmåga. Två av mina syskon emigrerade till Amerika och tre flyttade till Stockholm liksom jag.

Efter fyra år på Verkstadskola för möbelsnickeri i Visby började jag på Konstfackskolan 1952.

Karmstolen är den första som jag gjorde på Konstfack. Det var en övningsuppgift, klart Malmstensinspirerad.

Har du några nya projekt på gång?

Oftast flera. Ett pågående projekt är en sittmöbel till innergården på Värmlands museum i Karlstad. Arkitekten Cyrillus Johansson ritade Värmlands museum 1926 med inspiration hämtad från kinesiska tempelbyggnader. Byggnaden restes i två våningar med fyra längor kring en öppen gård. Jag gör en bänk avsedd för museets innergård och formen skall påminna om en prästkrage. Tanken är att tolv kronblad ska gjutas i betong medan mitten på blomman bildar rum för en plantering av naturliga blommor och träd.

Ett annat projekt jag berätta om är att min svärson Dag och jag hade möte tillsammans med den arkitekt som håller på med Grünewaldsalen i Konserthuset. Det visar på ett för mig typiskt sätt att arbeta, att tillsammans med beställaren utveckla en produkt till en viss miljö. Efter ett sådant möte går jag in i verkstaden och provar tankar och idéer. I de flesta fall leder det fram till produkter som kommer fram i produktion på Gärsnäs. Projektet har under sommaren och hösten utvecklats till två exemplar av beställaren godkända prototyper. Nu ska 280 stycken karmstolar med höga krav på komfort och flexibilitet tillverkas.

Du brukar jobba i nära samarbete med beställaren….

Ja, det är oftast så de bästa möblerna blir till. Jag har haft många inredningsuppdrag i stora offentliga miljöer och det är väldigt givande att komma nära alla som arbetar där, allt från beslutsfattare till lokalvårdare. Hela skalan av personal ger viktig inblick i hur möblerna fungerar i det dagliga livet. För mig som formgivare är det betydelsefullt att få ta del av deras erfarenheter för att i förlängningen överföra den kunskapen på produkten.

Vill du berätta om arbetsprocessen?

Ett exempel på en möbel som jag har tagit fram i tätt samarbete med beställaren är stolen Craft för Vällingby kyrka. Peter Celsing ritade kyrkan som invigdes 1960. Det var även han som ritade stolarna till den ursprungliga inredningen. Församlingen var aldrig riktigt nöjd, man tyckte inte att sittkomforten och flexibiliteten var tillfredställande. På åttiotalet gjordes ett nytt försök att införskaffa nya stolar men inte heller det föll ut till belåtenhet. Det resulterade i att kyrkoherden kontaktade mig och tillsammans bildade vi en arbetsgrupp. Det är viktigt att på ett tidigt stadium förankra processen hos människorna i den tilltänkta miljön. Ett förtroendefullt samtal kom igång mellan kyrkan och representanter ur församlingen och mig.

Förslaget som jag arbetade fram bygger delvis på min modell Light & Easy men är också inspirerad av den danske arkitekten Kaare Klints stol som han ritade på 1920-30-talet till Grundtvigskyrkan i Köpenhamn. Klints stol är i sin tur inspirerad av äldre kyrkostolar som finns i olika katedralbyggen runt om Europa. Enligt mitt sätt att arbeta kan man aldrig hitta på något helt nytt, istället måste man lära av det som är gjort. Jag tycker fortfarande att Kaare Klints stol är en av de vackraste stolarna som ritats, men inte heller den är så bekväm som man som brukare har rätt att begära.

Tittar man på min stol Craft är det tydligt att den genombrutna ryggen går tillbaka på Kaare Klints kyrkostol. Ryggstödet ger en stark visuell effekt när den upprepas i stor skala. Stolen är efter krav från församlingen också stapelbar. Utrymmet som bildas under sargen har jag fyllt med stoppat material vilket ger god komfort och en ljudabsorberande effekt vilket är fördelaktig i kyrkosammanhang. Vid sidan om sitsen finns en psalmboksficka i läder och varje stol är också försedd med kopplingsbeslag som erbjuder två alternativ. Stolarna kan kopplas samman i en rak och en svängd radie. Ena sidan av ryggstödet är också försett med en krok att hänga handväskan på, kroken växer ut lika naturligt som en gren och har visat sig fungera utomordentligt väl.

Efter drygt ett års föredömligt arbete med kyrkoherde och församling invigdes den nya stolen i närvaro av ärkebiskopen och en talrik församling. Stolen har sedan kommit till användning i ett antal prestigefulla miljöer. Ett gott exempel på en väl fungerande arbetsprocess.

Hållbarhet är ett ord med aktualitet i vår samtid, vad betyder det för dig?

Hållbarhet är en del av den miljö som jag har vuxit upp i. Det är något som jag kommer tillbaka till hela tiden. I trettiotalets Sverige fanns det inga sociala skyddsnät utan varje handling hade med överlevande att göra. För oss som växte upp på landet skulle allt vara funktionellt och det var en överlevnadsfråga. Föremål skulle hålla i generationer och överlämnas till nästa. Det är grundläggande tankegångar som jag har med mig omedvetet i allt jag gör. Funktionen har alltid varit en viktig del av mitt skapande. Därför var det chockerande för mig när postmodernismen slog igenom på åttiotalet. Jag kan fortfarande inte förstå att uttrycket kan vara viktigare än det funktionella värdet. God funktion och hållbarhet hör samman och är alltid varit närvarande i mitt arbete.

Vilken av dina stolar är du mest nöjd med?

Skulle jag peka ut en av mina stolar är det Light & Easy. Modellen formgavs utan att vara förankrad till en speciell miljö med målsättningen att tillverkas i större serier. Light & Easy är stark, bjuder på god sittkomfort, håller för tuffa miljöer och är dessutom mycket materialsnål. Lätthet är en viktig och ofta förbisedd egenskap. Mitt motto är att inte använda mig av mer material än vad som behövs. Dessutom har Light & Easy en design som gör att den passar in i vitt skilda miljöer, exempelvis vård och omsorg men även möteslokaler och restauranger av alla slag. Stolen passar bra i både äldre och moderna såväl enklare och som exklusivare miljöer. Ett exempel är Linnés botaniska trädgård i Uppsala som kompletterat sitt möblemang med Light & Easy i ljusgrå bets. På Livrustkammaren finns Light & Easy med läderlindade armlän.

Om lätthet…

Det är viktigt att göra möblerna så lätta som möjligt genom att använda sig av minsta möjliga material inom ramen för vad som är tekniskt möjligt. I offentliga miljöer finns det ett stort behov av att kunna variera möbleringen. Ett rum ska snabbt kunna tömmas och stolarna ska kunna staplas upp till tio stycken på varandra. Det får inte vara tyngre än absolut nödvändigt och det måste vara tidseffektivt.

Vad säger du till dagens unga formgivare?

Jag har mycket kontakt med olika skolor och försöker att lära eleverna att inte jaga det nya. Nyheter kommer när tiden är mogen och verkliga innovationer uppstår någon gång per århundrade. Man måste lära sig av tidigare generationer och acceptera att hjulet redan är uppfunnet. Istället bearbeta och anpassa till nya behov. I begreppet hållbar design ligger att en produkt har lång teknisk och estetisk livslängd. Det försöker jag förmedla till de ungdomar jag möter

Office and Showroom:
Eastmansvägen 12A, SE-113 61 Stockholm
phone +46 8 442 91 50 info@garsnas.se

,