Bruno Mathsson-Priset för år 2013 går till den svenske formgivaren Staffan Holm. Bruno Mathsson instiftade priset för 30 år sedan för att stödja och uppmuntra främst unga formgivare i Norden. Bruno Mathsson-Priset har utvecklats till ett prestigefullt pris. Prissumman är på 250 000 kronor.

Mathsson-fonden säger i sin motivering, att kunskap om hantverk och material samt tryggheten att lita på sina känslor är parametrar som driver Staffan Holms designverksamhet. I likhet med Bruno Mathsson är han herre över verktygen och har kraften att lyfta idéerna och den artistiska djärvheten att tänja gränser för att uppnå nyskapande lågmäld kvalitet.

I en presentation av Staffan Holm skriver fondledamoten Hedvig Hedqvist:

Den stapelbara pallen Spin är trebent och har en känd förlaga men samtidigt en alldeles egen utstrålning. Hemligheten sitter i benens konstruktion. En konstruktion som skvallrar om att upphovsmannen mot alla odds gav sig i kast med en lösning, som redan på ritningen verkade omöjlig. Det finns oskrivna regler för vad som går att göra med trä. Och att formpressa och böja åt två håll kan upplevas som ett upprörande slöseri. Poängen med pallens trätekniska konstruktion är förutom att den är elegant, knappast inbjuder efterap­ningar.

Snickarkonsten och kärleken till träet har varit närvarande så länge Staffan Holm kan minnas. Och snickarbänken har funnits i hans närhet sedan barnsben. Där fanns också förebilder. Morfar var snickare, duktig på att tälja gubbar i Döderhults – klass. Farmor uppmuntrade tidigt den snickrande sonsonen, gav honom en svarv så att han tidigt kunde börja experimentera hemma i källaren i Lerum. Drömmen var att bli möbelsnickare. Gesällprovet är ett skåp i körsbär med zinkade lådor och intarsia. Men tanken att bli möbelformgivare föresvävade honom inte. Tvärt­om var det något i det långsamma arbetet, den taktila upplevelsen av trä som lockade. Så småningom kom ändå insikten att man kunde bli designer. Efter tredje ansökan blev han insläppt på HDK och hamnade i en värld där framför allt dialogen med alla engagerade kamrater kom att ge oväntade impulser, vidga intresset för design och tankarna kring hållbar utveckling. Som att det inte räcker bara med former styrda av praktisk funktion.